Stallbacken

 

 

Hallå! Ja det verkar som att jag är först med att göra ett blogginlägg! Tänkte berätta lite om vem jag är och vad jag gjort och vad jag håller på med  :)

 

Jag heter Amelie och är just nu 20 år gammal. Har vuxit upp med trav och travhästar då min mamma är amatörtravtränare. Det har alltid funnits hästar på gården. Jag älskar alla sorters djur(kryp räknas väl inte till djur va?!), och hemma hos mig bor det två katter som heter Busan & Doris, och så bor det ibland en hund här som heter Ozzy.

När jag var 16 bestämde jag mig för att jag skulle gå på Wången, en travskola uppe i Alsen(mittemellan Åre & Östersund). Det blev som att flytta hemifrån då det var 25 mil hem, så man kunde inte alltid åka hem till mamsen och papsen. Tre roliga, jobbiga och underbara år. 

Två dagar efter studenten började jag jobba hos Svante Båth, där jag sedan jobbade nästan ett år. Sen blev det ett avbrott från att jobba med hästar i somras då jag istället jobbade inom hemtjänsten.

I höstas började jag äntligen på mitt drömjobb som ledare på Travskolan, en blandning av det roligaste: hästar och barn! Älskar verkligen mitt jobb!

På sidan av det så tränar jag världens finaste kille Orrfakse, som ägs av chefens man. Men han är nog lika mycket min;) Jag hjälper även till att träna travskolans hästar. Sen har vi min "favvogubbe" Henna, som jag också hjälper. Han är som en morfar/farfar för mig. Han har fyra fina hästar som jag kör. Hjälpkör också en häst som heter King Alex. Och för att ge mig lite mer att göra har jag nu börjat köra travlopp.. det har ju börjat bra i alla fall, med ett lopp kört har jag en andraplats i statistiken. Så det ser ju bra ut än så länge!

 

Om mig som person.. Jag tycker att det är väldigt svårt att beskriva mig själv, men jag kan försöka.

Jag är glad, lättsam och lugn. Charmig när jag vill, och tyvärr lite flummig ibland.. När det kommer till hästarna är jag alltid noggrann och sätter hästarnas välmående före mitt eget.

 

Sen har jag alltid varit otursförföljd. Så det har blivit alldeles för många sjukhusbesök. Det är trots allt levande djur man har att göra med. 

Roligast var en gubbe som sa: "Det är dags att sluta leka med maten när maten börjar slå en till backen.."

 

Det här blev ett ganska rörigt inlägg känner jag.. men det blir bättre, jag lovar!

 

/ Amelie